Jag hade inte orkat se löpsedlarna
Namn: Christina Schollin
Ålder: 76 år
Yrke: Skådespelerska och Må bra-entreprenör
Familj: Maken Hans, barnen Peter, Pernilla, Niclas och Linus
Bor: Hus på Värmdö och Spanien
Rätt: Christinas Äppelmos-sufflé
Bland alla äppelträden längst ut på Värmdö tar en av Sveriges mest kända och folkkära skådespelerskor emot mig i sitt gigantiska röda hus – jag är på besök hos Christina Schollin. Hon som blev Christina med hela svenska folket på 1960-talet genom filmen ”Änglar, finns dom?”. Själv var jag inte född då och jag minns henne mest som den elaka Margareta Öhman i tv-serien ”Varuhuset”. Fast den rollen känns rätt avlägsen när man träffar Christina nu och jag inser att hon har gjort betydligt mer än så. Faktum är att det är få som är så produktiva som Christina Schollin. 76 teaterroller, varav många på Dramaten, 22 filmer, 161 tv-program och en Oscarsnominering. Tydligen har hon rent av tackat nej till att spela in långfilm med Elvis Presley en gång i tiden. Det här kommer att bli ett väldigt intressant möte!
Huset som hon bor i ligger precis vid vattnet och de stora färjorna på väg till Åland eller Finland dyker med jämna mellanrum upp utanför fönstret. En riktig idyll. Christina utstrålar harmoni och energi när hon strosar runt, och trots sin ålder är hon pigg som en nötkärna. Åtminstone verkar det så på ytan.
Äppelträden blommar under mitt besök och Christina har hela trädgården full med just äppelträd. Det ter sig därför naturligt att vi ska göra en äppeldessert idag. När hon inte plockar dem från träden så har hon frysen full av äpplen i alla dess former. Och dagens äppelmos, som vi ska använda till en dessert, kommer direkt från frysen. Christina har äpple till mycket i matlagningen och pratar sig varm om sin äppelchutney, som hon använder till kött och pasta. Den får vi ta nästa gång, tänker jag.
Jag knäcker några ägg i en skål, äggen ska sedan blandas med övriga ingredienser, medan Christina börjar smöra formen. Vi har satt ugnen på 150 grader för att den ska hinna bli varm. Det hela är lite som ett skådespel. Och när hon samtidigt pratar med sin lugna och harmoniska stämma känns det något…läs mer i boken.
