Jag ska inte dö idag
Namn: Pamela Andersson
Ålder: 50 år
Yrke: Journalist och chefredaktör på Topphälsa. Ambassadör Cancerfonden
Familj: Maken Christer Skog, barnen John och Valentina
Bor: Lilla Essingen, Stockholm
Rätt: Pamelas må bra-gryta
Det kom som en blixt från klar himmel. Dödsbeskedet. Pamela var ute och joggade med sin bästa vän runt Kungsholmen men kände sig trött och tung. Hon hade just påbörjat sin förvandling från mingeldrottning till träningsfreak. Efter ett tag stannade hon och då började högerarmen skaka. Sedan tappade hon talet och fick inte fram några ord. Femton minuter senare befann hon sig på S:t Görans akutmottagning, där hon föll ihop efter ett epilepsianfall. När hon vaknade upp en timme senare hade hon syrgasmask över munnen och slangar i hela kroppen och kunde fortfarande inte prata.
Pamela Andersson har tusen järn i elden – är hon inte chefredaktör för tidningen Topphälsa är hon expert i sportpanelen på SVT, eller så är hon vimmeldrottning på premiärer, reser världen över eller föreläser eller skriver bok. Helst gör hon allt samtidigt. Och alltid med det ständiga leendet på läpparna och den sprudlande energin. Hon hade inte känt någonting innan den där löprundan i juli och plötsligt vaknade hon upp till ett helt annat liv.
– Jag har en tumör, en så kallad astrocytom, som sitter på vänster sida i höjd med örat, djupt inne i hjärnans talcentrum. Den är stor som ett ägg och det kommer aldrig gå att ta bort den.
Cancerformen klassas som elak, men inte aggressiv. Dock sitter den så illa till att läkarna bara kunde ta bort en liten del av den. Pamela har stenkoll på sina odds och är väldigt medveten om vad som gäller. För tillfället leder hon 5-1 mot tumören, som är en tickande bomb. Hon har gått på cellgifter och strålning och just nu är tumören vilande. Läkarna sa vid ett tillfälle att hon inte skulle kunna prata mer och det händer att hon har talsvårigheter och börjar stamma och upprepa sig, men för dagen talar hon utan några som helst problem.
– Jag fick ju en jävla chock och hade inte känt någonting innan. Där och då var jag helt säker på att jag hade fått en stroke. Vi har ingen cancerhistoria i släkten alls och…läs mer i boken.
